Jag saknar dig.
Dagarna känns som veckor och det var veckor sedan sen sist. Alltså en evighet sen. Det gör ont i hela mig att läsa ditt medelande som du skrev när du satt några bord bort på den sunkiga baren. Baren nära dig.
Medelandet som innerhöll en massa bubblande ord om att det är svårt, att du saknar mig och att det var kul att se mig..
Allt kändes helt okej tills du skrev det där. Då rasade allt som jag sakta hade byggt upp inom mig och jag kände hur tårana kämpade för att hålla sig kvar. Att inte falla.
Jag fick två kramar av dig den kvällen, du höll om mig hårt och jag ville aldrig att du skulle släppa taget. Jag hade nästan glömt bort doften av ditt hår, tills du påminde mig och nu är jag där igen. Påmind, fast och saknaden är ännu större.
Medelandet som innerhöll en massa bubblande ord om att det är svårt, att du saknar mig och att det var kul att se mig..
Allt kändes helt okej tills du skrev det där. Då rasade allt som jag sakta hade byggt upp inom mig och jag kände hur tårana kämpade för att hålla sig kvar. Att inte falla.
Jag fick två kramar av dig den kvällen, du höll om mig hårt och jag ville aldrig att du skulle släppa taget. Jag hade nästan glömt bort doften av ditt hår, tills du påminde mig och nu är jag där igen. Påmind, fast och saknaden är ännu större.
Min bror sa dagen efter att jag får ha överseénde över att det bara var en fylle grej. Att man gör sånt. Jag har gjort sånt. Men det var så onödigt av dig när du så väl vet att jag tycker om dig så, och när det var du som sa att det inte skulle funka. Det var du som lämnade mig.