Jag gjorde det nog aldrig lätt för oss
Kommer du ihåg den där kvällen då du för första gången sa att du tyckte om mig? Och hur du från ingenstans fick modet att kyssa mig inför den stora folkmassan som gungade i takt till någon dålig techno låt som spelades för några år sedan. Du som inte ens tycker om såna ställen. Kanske var det bara alkoholen som talade, men jag vet att jag har levt länge på dom orden och kyssarna. kanske för länge.
Du tog mig med storm och sedan ingenting mer.
Tills det hände igen och igen.
Samma visa och för mycket alkohol.
Tills dagen som jag aldrig trodde skulle komma, dagen då vi bestämde oss för att ge det en chans. Jag kunde inget annat än le och vi var så glada. Sedan hände något, och vi började sakta rinna ut i sanden och du inte längre hade tid. Tid för oss, vilket faller på att du var nog aldrig riktigt kär. Kär i mig.
Det är okej, men det gör något fruktansvärt ont.
För att det handlar om just dig.
Det nalkas vår
Dagen drar sig mot kvällen, drick värmen ur min hand. Min hand har samma blod som våren. Ta min hand, ta min vita arm, ta mina axlars längtan. Det vore underligt att känna en natt som denna, ditt tunga huvud mot mitt bröst.
kvällen drar sig mot natten, för ditt huvud sakta mot mitt. Våra läppar möts och tiden stannar till som en svag, varm vårvind i lustens frid. Det är nu som vi två blir ett, ett med varandra som alla svalornas flygande koreografi. Koreografin som vi väntat på och sent kommer att glömma. Låt sedan natten vidare vandra.
kvällen drar sig mot natten, för ditt huvud sakta mot mitt. Våra läppar möts och tiden stannar till som en svag, varm vårvind i lustens frid. Det är nu som vi två blir ett, ett med varandra som alla svalornas flygande koreografi. Koreografin som vi väntat på och sent kommer att glömma. Låt sedan natten vidare vandra.