En smak av vuxen livet
Borde egentligen slita som ett djur med dom sista resterna nu "dem ska vara inne innan den här dagen/kvällen är slut".. Men var tvungen att skriva av mig lite, då jag har alldeles för mycket i mitt huvud just nu.
Egentligen är det fel att uppmuntra till något muntert just denna vecka. Min gode vän Emmy gick och blev en riktig Kvinna och har bestämt sig för att flytta härifrån och plugga vidare. Hon funderar på Norrköping av alla platser i vårt avlånga land. Riktigt stora kliv som lämnar tomma fotspår i mitt hjärta. Innan kvinnan i fråga ens har burit sin första kartong så saknar jag min arma finne.
En god vän lämnar mig i trista Sandviken. En annan håller på att bli tokig över vart hon ska ta vägen i höst. Nathalie, den gamla vännen i mitt liv, har nyss förlovat sig och fött en liten vacker flicka vid namn Juni. Erikas dyra jacka är numera blå och inte svart som den jämt har varit i alla år och snart har alla våra inre organ inom bara några få veckor fått sig ett riktigt slag under bältet av den alltid segrande ringmästaren alkoholen, då studentveckan är i full gång. Studentveckan som vi alla längtar efter och har planerat outfit sedan flera veckor tillbaks, alla utom jag som alltid är ute i sista sekund. Eftersom jag ibland inte är det minsta unik så börjar jag precis som vi alla gör; med det negativa.
Förutom ovanstående krafs så hänger jag inte läpp. Jag har mycket att se framemot! Alla nya möjligheter att få prova något nytt, tjäna lite pengar, få en smak av vuxenlivet och vem vet, kanske även jag inom en snar framtid lyfter kartonger och är på väg till en ny stad för att plugga vidare. Plugga i staden där jag förmodligen kommer att träffa en hel del nya härliga människor som har blivit upptäckta över kanske en sallad eller en enkel kopp kaffe.
Från det negativa till det lite mer positiva och det där lilla hoppet som jag har inom mig så känns det ändå bra att äntligen få gå ut skolan. Jag kanske inte har dem där toppbetygen som jag egentligen skulle kunnat ha om jag hade kämpat lite mera och tagit det hela på större allvar. Jag kanske inte heller är tillräckligt vuxen för att klara mig på egen hand som min goda vän Nathalie, men jag är en bra bit på vägen och lär mig av alla mina misstag och allt som den där vägen har och haft att erbjuda. Jag är på språng! Springer mot mina framtidsdrömmar med fina vänner lite här och där om i landet, som jag alltid kommer att kunna hälsa på vart dem än bor och tar vägen. Nu laddar jag inför det sista med mina nuvarande klasskamrater och brister ut i sång för dom 3 underbara och slitsamma år som vi har tillbringat tillsammans. Jag avslutar det hela med en skål "klirr".
