writeaboutus.blogg.se

I det kalla regnet

Publicerad 2013-07-22 01:35:00 i Allmänt,


Jag sitter nu i mitt mörka rum i skogen hemma hos mamma och funderar och tänker tillbaka på allt som jag har fått upplevt under dessa två månader. Allt började med ett stort kliv ut i vuxen livet då jag tog examen och är redo att lämna allt som har med gymnasiet att göra bakom mig. Det är blandade känslor men mest så känns det bra. Sedan fortsatte det med festligheter och festival. Festivalen där jag mötte dig.

Just nu är det Thåströms hesa stämma som spelas i mina öron denna sena sommarnatt och jag kan inget annat än att tänka tillbaka då jag stod där i folkmassan på Bråvalla och hörde låtarna live. Det var en sådan sjuk stämning då folk sjöng med, stod och gungade i takt till musiken för att få upp värmen i det kalla sommarregnet, par som kysstes och alla fina vänner som stod med armarna om varandra och log på festivalens sista natt. Jag hade längtat efter att få se Thåström hela veckan men just då när jag väl stod där så kunde jag inte låta bli att tänka på hur bra det vore om du hade varit med. Om du hade hängt med oss dit direkt, det hade gjort min kväll oändlig. 


Efter konsertens slut så gick jag ivrigt mot stället där vi skulle mötas, stället där jag träffade dig utav en ren slump och stället där jag såg dig för första gången. Egentligen så kände jag dig inte alls, då vi bara hade bytt några ord och kollat på några konserter tillsammans. Men det räckte för att jag skulle bli intresserad, det var något som jag inte kunde förneka. När vi väl möttes upp igen och gick vidare till nästa konsert så är jag så otroligt glad att jag följde med dig och dina vänner och inte gick tillbaka till tältet med dem andra. Jag är glad för att då fick jag tillbringa mer tid med dig och det var då som jag fick känna hur det var att få dina varma armar runt omkring mig.

Det var den sista konserten på hela festivalen och folket var som galna när första låten drog igång. Jag stod där stelfrusen som en pinne och log, sneglade mot dig några gånger i hopp om att du skulle titta tillbaka och så höll det på tills jag plötsligt stod i dina armar och jag inte längre frös. Allt kändes så himla bra, på ett konstigt sätt som jag inte själv förstår mig på. Att en spritt språngande främling kan göra en kväll så bra är konstigt och nu om bara några dagar så får jag träffa dig igen. Då hoppas jag att du inte längre är någon främling, för då vill jag lära känna dig på djupet och tillbringa mer tid med dig än några enstaka timmar som vi gjorde sist. Jag både längtar och är livrädd. Rädd att göra bort mig eller att det hela kommer att sluta i katastrof. Men om jag ska vara helt ärlig så är jag ganska säker på att det kommer att bli väldigt trevligt, för det har det varit varje gång vi har pratat hittills. En ny start, en ny början på en härlig vänskap. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela